6/06/2003

Läsning på iriska


På sistone har jag försökt koncentrera mig på sådana böcker på gaeliska som jag en längre tid glömt att läsa vidare i. Detta utesluter inte att jag också gottat mig i mina nyaste inköp på Ulsterdialekt, av vilka det viktigaste givetvis är McGlincheys An Fear Deireanach den tSloinneadh. Men för det mesta försöker jag läsa den där fruktansvärt tjocka samlingen av folklore från Uíbh Ráthach (på engelska heter det Iveragh, det ligger i grevskapet Kerry/Ciarraí, inte så långt borta från Dingle/Daingean Uí Chúise) som heter Gorta-någonting. Någonting har jag lärt mig från boken: jag hörde heter chualag i Iveragh, som på ön Cape Clear (Cléire). I "riktig" iriska heter det chuala, medan jag kom heter thánag - i det senare verbet är g:t en del av verbalstammen. Men i Corca Dhuibhne heter det thána och chuala, i Iveragh och på Cape Clear thánag och chualag. Analogin har alltså gått i motsatt riktning i olika dialekter. - Men för att säga sanningen: jag har börjat bli lite för lat av mig för att orka läsa tjocka böcker bara för att plocka ord och uttryck för min finsk-gaeliska online-ordbok. Vid ett visst skede vill man helt enkelt ha mindre tråkig läsning.

Det finns mindre tråkiga böcker på iriska, även på bra Gaeltacht-iriska, än folkloresamlingarna, men även när jag läser dessa mindre tråkiga saker, griper jag snart till pennan och börjar plita ned lexikografiska kommentarer i marginalen. Jag har faktiskt försökt bläddra i ett par romaner - alltså, romaner, böcker som har en handling att följa med, miljöbeskrivningar och sånt; men jag klarar helt enkelt inte av att läsa dem på normalt sätt. Allt som står på iriska finns där bara för att studeras som ett forskningsobjekt, som en källa av lexikografiskt material. Det är inte nödvändigtvis den riktiga attityden ens hos en forskare.

I fjol lyckades jag ändå läsa igenom Bóthar na hAille Báine som en roman, utan att bläddra i ordboken. Det är en mycket bondsk bok, en hålligångkomedi från landsbygden i Connemara, som beskriver en gammal ungkarls giftasproblem, när han försöker erövra en vacker änkas hjärta. Händelserna följer varandra i så snabb takt att läsaren undrar om inte det här skulle fungera bättre som ett skådespel: personlighetsskildringarna blir lidande och förlorar i trovärdighet därför att personerna för rena rama dramatikens skull byter åsikt och ändrar på sina stora livsbeslut om och om igen. Det hela är en tvålopera, inte riktigt en roman. Men lättläst, javisst. Nu försöker jag läsa en annan kort roman av samme man - jag kommer inte ihåg vad han heter, borde kolla på den där bibliografin jag inrättat på mina nätsidor - men precis därför att jag inte är van vid att läsa iriska böcker bara för nöjes skull har jag oerhört svårt att lägga ifrån mig pennan och bara läsa.

Alltså: jag orkar inte längre läsa iriska böcker för att samla på ord, men jag kan inte heller läsa dem för nöjes skull. Borde jag ta ledigt från iriskan?

6/04/2003

George Soros


När jag var ung och barnslig, trodde jag att man var automatiskt klokare och bättre informerad om man var vänster, eller som det då hette "alternativ". I Finland fanns det ju etablerade och konservativa sätt att vara vänster, till och med yttervänster, och allt det där nya som strömmade in på 1980-talet, den nya fredsrörelsen med slagord om att "övervinna tudelningen " i Europa, punknihilismen osv., lät sig inte inordnas i hemvana schemata om vad som var vänster eller höger. Men för mig var det utan vidare "sanningen", det som informerade och kloka människor tyckte, eftersom det vanligen också var förnuftigt argumenterat, väl underbyggt och samtidigt i överensstämmelse med vad man själv kände med (den moraliska) rygggraden.

Nuförtiden har jag blivit mera öppen för influenser från olika håll, inte minst för George Soros. Jag tenderar nu se honom som en affärsvärldens Abraham Lincoln, ty som Lincoln ansåg att det som är moraliskt fel kan aldrig vara politiskt rätt, har Soros uppenbarligen kommit till den slutsatsen att det som är (samhälls)moraliskt fel och orättvist kan inte heller i längden vara lukrativ ur affärsekonomisk synvinkel.

Jag stämmer inte överens med allt vad Soros skriver, säger och tycker. Men jag uppskattar honom för att han har medvetna och konsekventa principer för vad han gör, och sålunda är det alltid åtminstone värt att lyssna till honom. Nu skriver han i American Prospect om den politiska atmosfären i Förenta Staterna.

Soros säger att han stödde Irakkriget, men inte stöder Bushregeringen, och det är i och för sig sunt att någon kan nyansera sig så här. När man kommer att tänka på saken är det kanske bara folk av Soros' format som kan ta ställning nyanserat. Vi andra blir tvungna att ty oss till ett rätt begränsat urval av färdiga åsikter. Soros däremot kan tillåta sig en à la carteåsikt och även rekrytera stöd för den.

Det är inte bara jag som har märkt att Soros kan vara den man som har en fungerande strategi i bakfickan för att demokratisera Irak. Någon typ i Slate.com - var det i Slate.com? - definierade Soros' verksamhet i Östeuropa så, att det gick ut på att subventionera emigranterna tillbaka till hemlandet.