Mera böcker

I dag köpte jag en USAs historia på Akademen.

Sedan 11 september 2001 har det blivit aktuellt - inte att förstå islam, ty den vet jag ren tillräckligt mycket om, bara jag äntligen orkade lära mig arabiska - utan att förstå Förenta staterna, ty amerikanarnas överdimensionerade och naiva reaktion på att de faktiskt inte kan slippa betala priset på att vara den ledande supermakten har fått mig att storligen förvåna mig över alla de som påstår att vi och jänkarna på något vis ingår i en värdegemenskap. Det gör vi faktiskt inte, och det är allt skäl att slå vakt om våra egna värderingar och intressen gentemot Förenta staternas.

Vilket givetvis inte innebär att jag delar t ex fransmännens naivt fientliga inställning till Förenta staterna. När allt kommer omkring var jänkarna i slutet av andra världskriget den räddande ängeln, och dessutom hade de på den tiden allt skäl i världen att undervisa Europa i demokratins grunder - på den tiden var Förenta staterna en progressiv demokrati. Problemet är, att de inte längre är det, men de tror ändå att de är det.

USA har på många sätt varit en källa av nya, nyttiga och fruktbara impulser för den europeiska demokratins utveckling, och amerikaniseringen är ingalunda av ondo, om den sker på mottagarens villkor. Men dessvärre har många ursprungligen amerikanska idéer, som på ett djupgående sätt positivt omvandlat Europa, förblivit övergående flugor i den amerikanska politiken, där det mest radikala i praktiken är Bill Clinton.

Men om allt det här har jag redan skrivit på mina finska sidor. Jag återkommer snart med en rapport om vad kul jag hittat i boken - The Penguin History of the USA av Hugh Brogan. Eller kanske jag rapporterar om det på mina gaeliska sidor, gaelpanu.blogspot.com. Hähä.

Knark

Den stora knarkrättegången med mannekängen Susanna Tervaniemi och politikersonen Ahde - jag kommer aldrig ihåg vad killen hette i förnamn - har för närvarande lagt permanent beslag på löpsedlarna för båda kvällstidningarna. Jag har redan på mina finska sidor vältrat mig i skadeglädje av precis den sorten som en oförbätterlig populist (och en ännu oförbätterligare helnykterist) bör, men nu när jag skrattat färdigt kan jag bara konstatera, att det hela med sina tragikomiska drag - killen lät faktiskt ta videobild på hur han snörvlade in kokain i näsan - vittnar om att den nyrika mentaliteten är sig lik bland unga kändisar. Man har tappat helt kontakten med det samhälle vi andra lever i och vill inte ens ta i beaktande den exotiska möjligheten att man kanske till och med borde ta hänsyn till lagen. Och någonting måste det väl ha att göra med att man råkar vara son till en socialdemokratisk veteranpolitiker.

När allt kommer omkring, och oberoende av om man gillar sossarna och deras politik eller inte, är det precis sossarna som i det här landet mest kan anses vara en "politisk klass" av yrkespolitiserande apparatjiker. Jag antar faktiskt att en s k vanlig människa i dag har lättare att bli beslutsfattare t ex via centern eller (säg det! säg det!) Svenska Folkpartiet än via sossarna. Och följaktligen lever en son till en sosseledare i en värld där man liksom outtalat låter förstå att man inte behöver lyda lagar eftersom man nu ändå råkar höra till den grupp människor som har till yrke att stifta dem. Då har man lägre psykologisk tröskel till knarkande än vanligt folk har.

Böcker

Har nästan avslutat Vojnovitj' Det antisovjetiska Sovjetunionen på originalspråket. En fin bok. Snart kommer jag att ta itu med hans romaner.

Borde jag ta reda på såna saker som intertextualitet, textlingvistik etc. och skriva om Solzjenitsyns Den första kretsen och Kopelevs Utoli moi petjali och deras förhållande till varandra? Synd att vara så dålig på humanistisk teori, littvet och sånt. Nu börjar man hitta på alla sorters idéer om vad man kunde forska i efter disputationen. Bara man kunde förverkliga dem...

Pérez Reverte, igen

Lite genant känns det, men ändå: jag köpte en engelsk översättning av Pérez Revertes La carta esférica och läste boken till slut på engelska. Ibland bläddrade jag visserligen i originalet för att lugna samvetet. Slutet var tragiskt och lite överdrivet brutalt, men det var nog åt det hållet hela historien hade hållit på att utveckla sig.