Joina jänkarna och ha gränslöst kul

Jag har nu läst en gång till Mattias Gardells bok om de rasradikala motkulturerna i Förenta Staterna, Rasrisk, och känner mig alltjämt överväldigad av variationen inom denna subkultur. De svarta muslimerna är givetvis splittrade i olika grupperingar, av vilka givetvis Louis Farrakhans anhängare är talrikast, inte minst tack vare Farrakhans personliga ledaregenskaper: vad man än anser om gubben, bör man medge att han inom sina egna kretsar handlar som det anstår en skicklig politiker. Förenta Staterna bör skämmas för att det nuvarande politiska systemet, den nuvarande samhällsstrukturen inte klarat av att erbjuda en sådan man inträde i vad Gardell kallar samhällets huvudfåra.

Till Farrakhans försvar bör man absolut framhålla, att hans roll som svart ledare uppenbarligen har varit på många sätt konstruktiv. Även Hämeen-Anttila konstaterade i kapitlet om amerikansk islam i sin bok Islamin monimuotoisuus att Nation of Islams disciplinerade soldater kunnat återställa ordningen i gatubilden med sin blotta närvaro. Att Farrakhan lyckats medla och förhandla fram ett slut på gängoroligheterna och gängrelaterad brottslighet på många håll i den amerikanska ghettovärlden bör nog också ses som en stor positiv trendvändning, och både vita och svarta kommer nog att tacka honom på sina bara knän för hans insats om freden blir varaktig.

Samtidigt är det skäl att uttrycka oro för att Farrakhans svarta islam uppenbarligen inte kunnat stimulera något intresse för utbildning och bildning bland de svarta. Det är kutym bland politiskt korrekta att uppmärksamgöra på den islamska världens klassiska guldålder och dess vetenskapliga och intellektuella prestationer och därigenom ta udden av alla insinuationer om islam som en till sin natur upplysningsfientlig religion. Medan jag i princip solidariserar mig med de samhällsintegrerande mål som de politiskt korrekta har för ögonen, kan jag inte låta bli att spekulera, om inte islams guldålder snarast ägde rum trots islam. Som bekant kom de islamska erövrarna i det forna Mellanöstern i kontakt med den hellenistiska vetenskapen, som var dem på alla möjliga sätt överlägsen, och på så vis erövrades erövrarna kulturellt av de erövrade, som det ofta sker - inte minst när romerska riket väl erövrat och införlivat det kulturellt överlägsna Grekland. I början fanns det knappast några islamska skriftlärda, och sålunda hade muslimerna inga möjligheter att bjuda de erövrade intellektuellt motstånd när dessa insisterade på att fortsätta med sitt vetenskapliga arbete, sin kemiska, astronomiska och ingenjörsvetenskapliga forskning och experimentering, inte minst när muslimerna själva invigdes i den hellenistiska naturvetenskapen och såg dess praktiska nytta. Det var bara med tiden som kalam, systematisk teologi, utvecklades till vad jag kallar en alternativ form av intellektualism: intellektuellt begåvade killar som sökte sig uppåt i samhället behövde inte längre nödvändigtvis bli ingenjörer och naturforskare, när man också kunde bli teolog, mulla, ajatolla eller vad det nu än må heta. Framväxten av den religiösa intelligentian skulle i min hypotes - som jag inte själv helhjärtat tror på, och som jag är säker professionella islamkännare kommer att finna åtskilliga luckor i - alltså ha inneburit förträngningen och förfallet av den naturvetenskapliga och ingenjörsvetenskapliga intelligentian.

Men vad jag på allvar nog vågar påstå är att Förenta Staternas ledande roll i att utveckla nya teknologier och ta fram forskningsrön kan äventyras av framväxten av sådana konkurrerande intelligentior, på vilka den svartmuslimska utgör ett centralt exempel. När begåvade unga män av Louis Farrakhans snitt inte kommer in i samhällets huvudfåra ens genom akademiska prestationer och skolklokhet - när de är instängda i förfallna ghetton där den enda vägen uppåt går antingen genom brottsliga ligor (i ghetton är livet så alltigenom laglöst att det nog är helt och hållet möjligt att bli en aktad samhällsmedlem genom att utmärka sig som skicklig bankrånare och knarklangare - det senare förutsätter en businessbegåvning som utan vidare kan överföras till lagligare geschäft om man sparat ihop tillräckligt med pengar för att hyra en anständig advokat, vilket ju är förutsättning för all seriös affärsverksamhet i Staterna), genom idrotten (basketboll och boxning) eller - genom svartmuslimskt engagemang, så har de absolut inget incitament och intet skäl att syssla med vetenskap och forskning i någon form, vare sig humaniora eller naturvetenskap.

De svarta muslimerna erbjuder många sorts arbete och chanser. De är allvarligt intresserade av att renovera gatumiljön och husen, ty när allt kommer omkring är de människor som strävar efter att få vara medelklass, en rättighet de anser ha blivit berövade och lurade på; följaktligen lägger de sig vinn om att ansiktslyfta sin egen levnadsmiljö och ge den en medelklassliknande anstrykning. Sålunda behöver de alla sorters byggnadsarbetare och hantverkare. Jag kan tänka mig att de också försöker köra i gång någon sorts företagsverksamhet inom branschen - åtminstone är det det här de kan tänkas göra, såsom amerikaner, och såsom muslimer. (En fråga: har den muslimska waqf-institutionen - allmännyttiga stiftelser i religiös ägo - slagit rot i den svartmuslimska miljön?)

Den svartmuslimska miljön kommer alldeles säkert att improvisera en massa svarta ungdomar bli datorexperter eller byggnadsingenjörer, det är åtminstone säkert som amen i kyrkan (eller som qiblan i moskén kanske?). Dessutom kommer det att behövas folk som kan skriva islamistiska propagandaskrifter. Och det är här det mest problematiska med Farrakhans svarta muslimer ligger. Ty svartmuslimsk propaganda är på samma sätt antivetenskapligt som amerikansk fundamentalistkristen propaganda. Egentligen är situationen ännu värre. Det är klart att svarta muslimer förkastar evolutionen och darwinismen, men vad värre är har dem närstående kulturella krafter byggt en hel pseudohistorisk mytologi om "den svarta rasens" ärorika förflutna.

Farrakhans anhängare tror i princip att de vita är djävlar och usurpatörer och att alla svarta i princip är gudomliga och vetenskapligt begåvade. Farrakhans islam består till stor del av gnosticistiskt idégods som på ytan ufologiserats. Jag vet att det här låter obegripligt, tillåt mig alltså förklara saken närmare. Det är fråga om sådana myter som alltid existerat vid sidan om kristendomen, som ändå aldrig på riktigt tillåtits bli officiell kristen religion, en sorts snyltgods. Framför allt är det fråga om tron på demiurgen, en ond skapare underlägsen den verklige Gud, som lyckats kila in sig mellan oss och den egentlige Gud och presentera sig själv som den Allsmäktige. Konflikten mellan demiurgen och Gud framställs i svart islam som en sorts kamp i rymden mellan Star Trek-rymdskepp, och överhuvudtaget framställer svarta muslimer Guds ingripanden i det som sker på jorden i sällsynt teknologiska eller (pseudo)vetenskapliga termer: Gud förfogar över radioapparater - Jesus (som ju är erkänd profet både i islam i allmänhet och i svart islam i synnerhet) sägs ha haft en "radio i huvudet" som möjliggjort honom att "ta in polisradion" och på det sättet undvika att bli gripen av romerska soldater. Kulturen och vetenskapen har utvecklats av svarta, tror Farrakhananhängarna, ty de svarta hade en högt utvecklad civilisation redan tjugutusen år före Kristi födelse (eller någonting i den stilen), när vitingarna ännu gick på alla fyra och knullade hundar.

Allt detta tyder på att de svarta, om de vill insistera på sin mytologi (och det kommer de att göra för sin personliga integritets skull), är illa tvungna att undvika den sortens seriösa humanistiska och naturvetenskapliga utbildning och forskning som äventyrar deras tro på all denna smörja. Och de som tror på smörjan har rätten på sin sida socialt sett, ty var det inte tron på smörjan som fick de svarta gängen sluta med ligism och brottslighet? Det kommer att bli svårt, praktiskt taget omöjligt, att ifrågasätta smörjan, precis därför att ingen kan bestrida den praktiska sociala nytta som smörjan gett det svarta samfundet i Staterna.