Svenska hedningar och fromma finnar

Nyligen surfade jag på nätet för att hitta information om skillnaderna mellan huvuddialekterna i albanska språket, och naturligtvis kunde jag inte undgå att råka på en hel del kristna missionärssidor. Kolla den här. Den handlar om "Unreached Peoples", dvs. folk, som inte ännu druckit sanningens vatten ur Herrens uppfriskande urkälla. (Förlåt mig om retoriken låter alltför sarkastisk eller kränkande.) Jag hör inte till de automatiska ateister, som uppfattar kristna missionärer såsom per definition skadliga och destruktiva, men vad jag inte kunde annat än bli illa berörd av är att Sverige klassificerats som ett gudlöst folk, men att Finland inte nämnts alls. Det ger nämligen vid handen, att dessa självutnämnda Guds budbärare fortfarande utgår från urgamla amerikanska fördomar om svenskarna som hutlösa och hejdlösa sexgalningar, medan en hel del av vad de säger på sin webbsajt om ett eller annat småfolk i tredje världen är överraskande grundligt utforskat och även intressant.

Jag vill absolut inte frånta amerikanska bibelbältsmänniskor rätten att sprida vad de själva uppfattar som sanning. Ryssland till exempel är ett helvete på jorden där folk helt och hållet tappat sin mest grundläggande moraliska känsel, och när den traditionella religionen för ryssarna är en för länge sedan korrumperad ortodox kyrka vars huvudsakliga lärosatser lyder att ¹) makthavaren alltid har rätt och ²) i en tvist mellan en utländsk inorodets och en ryss ryssen alltid har rätt, har jag svårt att tänka mig den mest obskurantistiska protestantism som ett dåligt inflytande - snarare tvärtom. Om någon naiv liten flicka från Shaggenooga County i Montana verkligen vill åka till Moskva och predika kärlek och förlåtelse till ryssarna så stör det mig inte det minsta. Det är nämligen mycket, mycket bättre än att låta de gamla KGB-prästerna hetsa fattiga ryssar till en rysk version av vad Mattias Gardell kallar för identitetskristendom och patriarken i Konstantinopel för phyletismos, dvs. kristendom inte som en allomfattande världsreligion, utan som en förlängning till och en ursäkt för den destruktiva och egoistiska nationalismen.

DET som irriterar mig är att dessa missionärer tydligen aldrig brytt sig om att analysera samtida sekularism med samma intellektuella ambition som de reflekterar över andra konkurrerande ideologier (kommunism, postkommunistisk cynism och brutalisering, islam, judendom, buddhism, hinduism). Kristna missionärer som på ett lovvärt sätt vinnlägger sig om att uppskatta positiva och ur kristen missionssynpunkt användbara aspekter hos andra religioner (eller, som cynikern skulle säga, hos andra totalitarismer) avfärdar västlig sekulär humanism och liberalism som en frånvaro av religionen, utan att försöka analysera den som ett positivt värdesystem som egentligen har mycket gemensamt med kristendomen. Men när allt kommer omkring är dessa missionärer automatiskt och oreflekterat konservativa, för det hör till när man är kristen och amerikan. Om de verkligen tog itu med västlig liberalism som en ideologi att analysera och jämföra med kristendomen, så skulle de löpa risken att rubbas i sin säkerhet på att konservatism och kristendom hör ihop. Och när en konservativ pseudokristen ställs inför valet mellan levande tro och nedärvda politiska fördomar, gissa vilket han vanligen föredrar?