3/10/2003

Finns det litteratur i Liechtenstein?


Jag tillbringade större delen av veckoslutet läsande Thomas Mann och Stefan Zweig - försöker åter ta itu med Manns Bergtagen på tyska - och kom då händelsevis (kanske det var den alpina miljön hos Mann?) att tänka på, att Liechtenstein också är en tysktalande stat. Då började jag undra, om det finns författare där.

Jag har aldrig läst en bok av en liechtensteinsk författare. Däremot hittade jag nog en roman från Luxemburg på Hardimanbiblioteket i Galway. (Det var ett fint ställe det. De hade till och med en komplett uppsättning av den där plattyske klassikern, han som skrev Ut mine Festungstid ... vad hette han nu ... Fritz Reuter! Och det var ett nytryck, läsligt alltså, inte några såna där urgamla böcker i fraktura som ingen människa orkar sätta sig ned och försöka dechiffrera.) Boken hade vunnit någon sorts tävling för tyskspråkiga romaner i Luxemburg, men särskilt intressant var den inte. Replikerna var få och alla på franska, för det mesta var det bara en inre monolog på tyska. Tyskan var helt okej, men den kändes något steril, och boken handlade främst om att knulla, med lite haschrökande ibland, om jag minns rätt.

Nu kan det ju vara så att någon på allvar vill skriva om att röka hasch och knulla, om det är någonting han eller hon upplevt och uppfattar som en upplevelse att skriva om, kan man ju inte förebrå denna person detta. Men det känns betecknande att den här luxemburgaren inte vunnit en tävling för den bästa romanen, utan för den bästa tyskspråkiga romanen, för både boken och dess allmänna attityd föreföll vara litterärt lånegods från författare som, till exempel, Elfriede Jelinek och Karin Struck. Författaren har alltså inte skrivit en roman, utan en tyskspråkig roman, vilket inte är samma sak; och juryn har likaså låtit sig styras av en förutfattad föreställning om vad en tyskspråkig roman bör handla om.

Ett sådant här fullkomligt beroende av främmande litterära förebilder är enligt min mening ett av de bästa argumenten för att uppfatta luxemburgiskan som ett från högtyskan skilt språk. Jag är säker på att författaren hade skrivit en betydligt originellare och roligare roman om han fått göra det på sin dialekt. Då skulle han ha författat en roman, en bok, ett skönlitterärt verk utan förtecknet "tyskspråkig".