6/11/2003

Värstingar och svärmare


Den inofficiella klubb av teknokrater och naturvetare i cyberrymden som kallar sig Trio Erectus har på sistone ägnat en hel del uppmärksamhet åt den bloggförfattare som bara kallar sig Lantsaren - på finska givetvis. (Ni kan själva leta rätt på dagboken ifråga i Pinseris blogglista om ni kan finska.) Killen står i någon sorts sammanhang med ett "ekologiskt" kollektiv av svärmare på landsbygden, av vilka en del så fullt och fast tror på homeopati och annat kvacksalveri att de inte ens tar sina barn till läkaren hur sjuka dessa än måtte vara. Det blev riktigt kusligt att läsa om hur Lantsarens ex-knullkompis lät sin elvaårige son lida av någon allvarlig hudsjukdom utan att erbjuda pojken något annat än ett vagt löfte om att ta honom till någon new age-kvacksalvare. Pojken skrek av smärta om nätterna, berättade Lantsaren; men eftersom han själv var smittad av någon sorts new age-irrationalism och inte ville kränka tjejen genom att ifrågasätta hennes övertygelser, behövde han samla på mod en rätt så lång tid innan han till slut fattade det enda rätta beslutet och hämtade barnet till läkaren utan att fråga henne. Hon verkar ändå ha varit tillräckligt förnuftig för att inte göra något väsen om saken efteråt: hon tycks ha förstått att det som han gjorde helt enkelt låg i barnets intresse.

Nu bor lillen ihop med Lantsaren medan han håller på att tillfriskna, och trots att Lantsaren givetvis är en mera ansvarskännande person än tjejen, är det klart och tydligt att också hans lämplighet som uppfostrare tål att betvivlas. När pojken slog sönder sin nalle mot väggen efter att ha förlorat i något datorspel tyckte Lantsaren att det bara var ett tecken på "temperament". Detta förmår honom dock inte att förbjuda pojken att spela på datorn eller på hans nalle, för tydligen är en "antiauktoritär" inställning till barnen en så helig princip för honom, att den inte på några villkor får rubbas.

Min favoritfilosof Tuomas Nevanlinna sade en gång att det är helt möjligt att vara dogmatisk och auktoritär när det gäller barnuppfostran, och frihetsälskande och antiauktoritär när det gäller samhället i gemen. Barn kan vara hur begåvade som helst, men det man inte vet vet man inte, och det man inte kan kan man inte. Ansvar och sociala färdigheter är sånt som man särskilt måste lära sig, för får man inte göra det i barndomen så bör man vänta sig ett mycket tufft vuxenliv. Jag talar av erfarenhet, för mina egna vuxna år har varit rätt så frustrerande och tunga precis därför att jag inte bibringades socialt fungerande beteendemönster hemma. Delvis berodde det på att morföräldrarna givetvis inte förstod sig på samtiden, men ändå tycker jag att de borde ha vinnlagt sig mera om att lära ut sin egen tids föreställningar om folkvett och umgängesseder, i stället för att skämma bort mig på det viset som gammalt folk alltför gärna gör med sina barnbarn.

"Lantsaren" borde nu faktiskt äntligen ta itu med att göra folk och inte fä av ungen - konstatera att det är slut med antiauktoritär ansvarslöshet och börja annan sed. Som den gamle läraren sade i Galago: "Nu, mina gunstiga ungersvenner, ska det bli en annan hambo" - och den nya hambo som gossen nu lärde sig att dansa borde utan tvekan innebära en snabbkurs i ansvarstagande. Alltså, om killen faktiskt slår sönder saker bara för att han förlorar ett ynka datorspel - om han i elva års ålder inte klarar av en liten vardagsbesvikelse - så bör han utan nåd förbjudas tillgång till alla mekaniska leksaker för en tid framåt. Det är helt okej att låta nåd gå före rätt om ungen bara har sönder något i misstag, men sånt där bör man inte släta över som ett tecken på "temperament".

Om det är någonting jag är bergis på är det att jag som elvaåring aldrig hade önskat mig Lantsarens jäkla satunge som skolkompis. Det är precis sådana det blir riktiga värstingar och mobbare av.

Jag är långtifrån ense om allting med naturvetarna i Trio Erectus. Men nog fan kokar jag av ilska när jag läser hur Lantsaren och de övriga new agesvärmarna uppfostrar sina ungar. Borde inte myndigheterna ingripa? Hur i helvete får sådana typer behålla sina barn när det i det här landet hela tiden sker en massa illa underbyggda omhändertaganden på basen av vaga insinuationer om pedofili?