Sarmatien, Tyskland och Polen

I dag beslöt jag åter ägna en hel dag - med undantag av arbetstimmarna förstås - åt min avhandling. Man bör väl träda försiktigt med sådana här påståenden, men ändå tycker jag att eländet äntligen börjar ta form. Visserligen trodde jag mig ha tappat bort mina anteckningar om Johannes Bobrowski och tittade in på stadsbibban för att läsa precis samma källa och plita ned precis samma saker om gubbjäveln - och nu när jag bara lite petade i pappren så hittade jag givetvis ackurat samma skriverier som jag hade saknat. Men ingen skada skedd: för att säga sanningen är jag skandalöst dåligt förtrogen med Bobrowski, särskilt med tanke på hur viktig han är inte bara för tysk litteratur, utan också för finsk dito. Hans myt om "Sarmatien" har faktiskt påverkat Paavo Rintala till den milda grad att denne skrev en hel roman i Bobrowskistil, Sarmatian Orfeus.

Själva namnet "Sarmatien" - varifrån kommer det egentligen? För mig var det till att börja med ett skällsord som finsk krigspropaganda och/eller/dvs. finsk nationalistisk retorik använde om Ryssland, ett ord som framhävde den orientalisk-barbariska, mytiska aspekten av Ryssland. Men när jag väl blev förtrogen med Polens idéhistoria - om jag nu alls kan påstå att jag vet någonting om den - lärde jag mig att Sarmatien också hade med polsk nationalism att göra, och ingalunda som okvädinsord, utan som en stolt självbeteckning. Ty trots att polackerna i dag är så ivriga att framhäva sina västeuropeiska anor, Canalettos arkitektur och liknande västliga influenser på polsk kultur, så föredrog de före de polska delningarna att se sig som någonting helt annat än Väst. Det här hörde ihop med det gamla Polen-Litauens multinationella karaktär. Det var inte endast polacker som bodde i staten, utan också judar, tyskar, tatarer, litauer, vitryssar och ukrainare (dessa två folk brukade man på den tiden antagligen beteckna som rutener, och gränsen var ju inte särskilt tydlig då, vilket den inte är i dag heller, för det har faktiskt visat sig att invånarna i den vitrysk-ukrainska gränsmarken Polesie nu börjat utveckla egen nationell identitet, oberoende av både Vitryssland och Ukraina; och eftersom det var de vitrysktalande och inte de litauisktalande som utgjorde majoritetsbefolkningen i den litauiska hälften av denna dubbelmonarki, var det vanligt att kalla de vitrysktalande för litauer - eller "litviner" - och de litauisktalande för zmudziner, dvs. samogitier); och om polacker ville fungera som en sammanbindande länk för alla dessa folkslag, var de illa tvungna att framställa sig själva som en blandning av Öst och Väst, ett överregionalt element som kunde medla mellan - t ex - tyskar och tatarer, om nu någon konflikt mellan dem skulle uppstå.

Hos Bobrowski och kanske även hos Rintala betecknar "Sarmatien" i det närmaste ett mentalt tillstånd - ett tillstånd, som är utmärkande för alla gränslandsbefolkningar osäkra på sin identitet i en värld där man förutsätts tillhöra ett - och bara ett - statsbärande folk. Geografiskt ligger deras Sarmatien någonstans mellan Litauen, Polen, Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Och det är intressant att Östeuropas största koncentration av judar också - före Hitler och massutrotningarna - bodde i detta ingenmansland.