6/06/2003

Läsning på iriska


På sistone har jag försökt koncentrera mig på sådana böcker på gaeliska som jag en längre tid glömt att läsa vidare i. Detta utesluter inte att jag också gottat mig i mina nyaste inköp på Ulsterdialekt, av vilka det viktigaste givetvis är McGlincheys An Fear Deireanach den tSloinneadh. Men för det mesta försöker jag läsa den där fruktansvärt tjocka samlingen av folklore från Uíbh Ráthach (på engelska heter det Iveragh, det ligger i grevskapet Kerry/Ciarraí, inte så långt borta från Dingle/Daingean Uí Chúise) som heter Gorta-någonting. Någonting har jag lärt mig från boken: jag hörde heter chualag i Iveragh, som på ön Cape Clear (Cléire). I "riktig" iriska heter det chuala, medan jag kom heter thánag - i det senare verbet är g:t en del av verbalstammen. Men i Corca Dhuibhne heter det thána och chuala, i Iveragh och på Cape Clear thánag och chualag. Analogin har alltså gått i motsatt riktning i olika dialekter. - Men för att säga sanningen: jag har börjat bli lite för lat av mig för att orka läsa tjocka böcker bara för att plocka ord och uttryck för min finsk-gaeliska online-ordbok. Vid ett visst skede vill man helt enkelt ha mindre tråkig läsning.

Det finns mindre tråkiga böcker på iriska, även på bra Gaeltacht-iriska, än folkloresamlingarna, men även när jag läser dessa mindre tråkiga saker, griper jag snart till pennan och börjar plita ned lexikografiska kommentarer i marginalen. Jag har faktiskt försökt bläddra i ett par romaner - alltså, romaner, böcker som har en handling att följa med, miljöbeskrivningar och sånt; men jag klarar helt enkelt inte av att läsa dem på normalt sätt. Allt som står på iriska finns där bara för att studeras som ett forskningsobjekt, som en källa av lexikografiskt material. Det är inte nödvändigtvis den riktiga attityden ens hos en forskare.

I fjol lyckades jag ändå läsa igenom Bóthar na hAille Báine som en roman, utan att bläddra i ordboken. Det är en mycket bondsk bok, en hålligångkomedi från landsbygden i Connemara, som beskriver en gammal ungkarls giftasproblem, när han försöker erövra en vacker änkas hjärta. Händelserna följer varandra i så snabb takt att läsaren undrar om inte det här skulle fungera bättre som ett skådespel: personlighetsskildringarna blir lidande och förlorar i trovärdighet därför att personerna för rena rama dramatikens skull byter åsikt och ändrar på sina stora livsbeslut om och om igen. Det hela är en tvålopera, inte riktigt en roman. Men lättläst, javisst. Nu försöker jag läsa en annan kort roman av samme man - jag kommer inte ihåg vad han heter, borde kolla på den där bibliografin jag inrättat på mina nätsidor - men precis därför att jag inte är van vid att läsa iriska böcker bara för nöjes skull har jag oerhört svårt att lägga ifrån mig pennan och bara läsa.

Alltså: jag orkar inte längre läsa iriska böcker för att samla på ord, men jag kan inte heller läsa dem för nöjes skull. Borde jag ta ledigt från iriskan?

0 Comments:

Post a Comment

<< Home