Våra två kulturer

Kriget mellan "humanister" och "naturvetare" har som vanligt är grasserat på nätet och inom bloggarkretsarna. Naturvetare brukar ägna en massa bläck och bandbredd till att gratulera sig själva för att de inte är "dogmatiska" som humanioravetare, något som ur min synvinkel låter som en dålig vits som man givetvis inte kan skratta åt eftersom stackrarna faktiskt tror på maken. Naturvetaren, skrev en av dem på sin webbsida, samlar först data och tar sen itu med att utarbeta slutsatser; humanisten däremot är inriktad på auktoriteter.

Klart som korvspad gör naturvetaren precis på det viset när han forskar i sitt eget ämne. Men att det här skulle göra naturvetaren ett dugg kompetentare att förkunna omdömen om samhället, litteraturen eller överhuvudtaget någonting som humanister sysslar med är givetvis långtifrån säkert. Memetiken är ett bra exempel på hur snett det kan gå när naiva naturvetare blandar sig in i saker som de inte har minsta aning om. "Memerna" är i princip bara en metafor, ett sätt att hantera tankar och idéer och deras sätt att bre ut och fortplanta sig i samhället med hur generna konkurrerar i en djur- eller växtpopulation. Eftersom naturvetarna inte kan skilja på verklighet och metafor, eller på verklighet och analogi, tenderar de att tro på memetiken med en naiv kolartro, värd en bättre sak (denna bättre sak är givetvis den riktiga naturvetenskapen, som jag i min stormiga ungdom har studerat tillräckligt länge och entusiastiskt för att både veta vad den är och vad den inte är kapabel till). Memetiken ger ofta upphov till långsökta och skrattretande påståenden om samhället, som helt enkelt inte håller sträck när de jämförs med den samhälleliga verkligheten. (Mark Rosenfelder har kommenterat några av dem på sin hemsida.) Men kan detta övertyga en enda naturvetarna om att memetiken antingen är rent skitprat eller minst lika inexakt som metoderna i humanioravetenskap brukar vara? Nähä. De vet att memetiken är ett genombrott utan like, och om verkligheten inte stämmer överens med dess resultat, så är det verkligheten som har fel, eller snarare: att den humanistiska forskningen per definitionem är lögn och förbannad dikt bevisas redan av att den inte kunnat förmedla en sådan bild av den samhälleliga verkligheten som skulle stämma överens med den Perfekta Vetenskapliga Teorin.

Gott folk, känner inte ni igen det här någonstans ifrån? Två ord: M.-L., ma...-le... - precis: MARXISMEN-LENINISMEN!