1/04/2004

En spansk bok till!


Under veckoslutet blev jag klar med Gabriel García Márquez' Noticia de un secuestro - på svenska heter boken Rapport om en kidnappning. Jag har haft boken i fyra år och försökt läsa den lika länge, vilket innebär att de första sidorna är helt nedklottade med anteckningar i marginalen - helt panuiserade, som min kompis Ivan Hlinka kallar det. Men mot slutet började det vara mer och mer fråga om nöjeslektyr - om man nu alls kan kalla en beskrivning av kidnappningarna i Colombia för nöjeslektyr - och mindre och mindre "bara" språkinlärning. Många gånger har jag redan hunnit svära på mig att jag ännu i över trettio års ålder fick för mig att lära mig ett nytt språk, men trots allt börjar spanskan kännas allt mindre främmande. Dessvärre har jag för närvarande ingen brevkompis att skriva på spanska med, för när min peruanska började visa sig alltför uppenbart intresserad av ett bekvämlighetsäktenskap med mig, blev det dags att i all hast ta avstånd från brevväxlingen. Missförstå mig inte: jag har ingenting emot att gifta mig med en spansktalande kvinna, snarare tvärtom, och alla intresserade får gärna anmäla sig till ploeki_panu (at) hotmail.com, men när en vacker flicka på tjugunie år med vilken jag inte nödvändigtvis har så hemskt mycket gemensamt börjar närma sig min person med dylika förslag, så kan jag inte annat än misstro att förhållandet mellan våra respektive hemländer - ett latinamerikanskt u-land där brottslingar löper amok på ljusan dag och ett skandinaviskt välfärdsland - har mera att göra med hennes "kärlek" än hon är beredd att medge.

Men vad gäller Kidnappningen, så ger den givetvis en inblick i det colombianska livet - eller i det latinamerikanska livet på en knivsegg överhuvudtaget - men det är inte en bok jag skulle ha orkat läsa annat än för att lära mig ett främmande språk. Alltså, en bok som jag främst ansåg värd mödan därför att den var på spanska - en finsk översättning skulle jag inte ha brytt mig om. Tidigare har jag lite bläddrat i García Márquez' stora romaner, som t ex Hundra år av ensamhet, av vilken jag hittills läst de två första kapitlen; dessutom har jag läst Översten får inga brev, men då behärskade jag språket så dåligt att jag på sin höjd hade en mycket vag föreställning om det som pågick.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home